Brist på social kompetens

Jag är en tjej på 22 år som har en ganska uppslukande socialt problem. Jag kan inte hålla en konversation med andra människor. Jag försöker, misslyckas och sedan jag bet ledsen och vara tyst. Detta händer även med människor som jag har känt i upp till nio år och även familjen är svårt med. Jag tycker inte att det är en fråga om dålig självkänsla för ofta tror jag att allt är helt normalt och börja prata med andra men finner efter ett tag att det jag säger är antingen "helt fel" eller inte tillräckligt bra för att fortsätta konversation. Det blir ett sätt enkelriktad kontrollerad sedan gradvis så att de berättar partier och jag kommer med små svar men som egentligen inte säger något förrän personen har inget mer att säga, och sedan stoppa den. Som jag sa det så att det här med alla, med mycket nära familj att jag inte känner att jag har en nära relation och och andra som jag borde ha en bra relation så där bästa vän till min pojkvän och hans familj. Det värsta är att jag känner att folk försöker väldigt hårt för att inkludera mig i samtalet och på ett sätt ger upp så att jag ska ha något att säga, men när jag ska svara på det antingen helt tom så att jag har ingen aning om vad jag ska säga eller jag känner att det jag säger var lite speciell. Det är ganska svårt att förklara det här.  Ska kanske också säga att jag har en pojkvän och han är den enda som det går bra att föra en konversation med. Detta är både ganska förvirrad.Det känns som det här har pågått så länge (åtminstone sedan jag var 13) som jag saknar social träning nu. Men jag tror inte att det är så enkelt att jag bara kan "skjuta mig lite" och sedan blir det bra igen. Jag har försökt länge att ta reda på vad det kan vara, för jag har känt att det har skett några "konstiga" men inte vad det har varit.Jag har varit med skolsköterskan flera gånger men misslyckades med att förklara det, eller förklarade det "fel" så jag har fått fel hjälp. Jag har också försökt flera biståndsprogram i gymnasiet gick jag till, på en plats jag studerade och jag har gått till en psykolog, men där jag känner att han kom till (social ångest) inte var helt rätt. Det här är ett så stort problem, eftersom Jag känner att jag inte "fungerar", men å andra sidan känner jag också att bara detta problem är löst, löser allt själva Hoppas du kan hjälpa mig med detta

Melvin , 20.05.2013

Kommentarer från läsare

Detta berättar läsare om "Brist på social kompetens ":

Tuva (20.05.2013)

Känn exakt samma! Man som sitter känslan att man faller lite ur den sociala på ett sätt, för att så småningom förlora människor intresse av att försöka. Vad är så frustrerande är att du alredy glatt kommer umgås och bidra till att forma samtalet.Det kommer att bli en del av gänget och inte faller ut som att det inte, men jag tror att problemet kan vara (varit min undergång) som vi försöker för hårt. Man blir så angelägen för nu ska jag kunna hålla liv i samtalet och börja planera saker nästan. Vi måste lära oss att vi inte lever våra liv i en pjäs där det manus på allt. För ja, det fungerar att planera vad man ska prata om, om båda parter gör det. Men det är tveksamt om den andra parten är något annat än impulsiv och ta saker i farten och sedan skär bort det omedelbart. Så jag tror inte att lösningen är att förbereda, men inte att det är bara att ta det i farten för människor som du / jag. Tror det kan vara en slags social störning som skapar spänning och stress (kanske omedvetet) i samband med samtal. Jag undrar det samma som du såg hoppas att det finns någon som kan hjälpa. Det är mycket frustrerande och ville så mycket, men inte får det.

Ingrid (09.11.2014)

Stackars dig.Har det på samma sätt även i anledning. Jag bara lyssna och svara med korta, dåligt förklaras fraser. Jag kan inte prata länge med andra människor, och hålla liv i samtalet. Det är en kamp svaghet som jag har, har ingen aning om vad du kan göra för att bli bättre på detta. Som person skriver, är det kanske okej att sluta tänka så mycket på vad jag ska säga, och inte heller bara slappna av och tro att det går bra ihop vad jag säger. men ja.Social ångest, tja. Jag tror att det är inte frågan nej. Det är precis som du säger, att man känner man säger något dumt, generad / ledsen och bara sluta att säga något mer.

Skriv ett svar

Kan du hjälpa person som skriver det här inlägget? Kanske du har varit i liknande situation själv, eller på annat sätt inte vet något om ämnet? Svara på här:

Namn eller smeknamn

captcha

Spam check
← Ange alla fyra karaktärer i bilden.

Relaterade psykologiska ämnen

Här är några relaterade psykologiska ämnen.

Gratis psykologisk hjälp över Internet!

psykologAnvänd Psykolog Sverige när du vill ställa frågor och dela dina erfarenheter och tips om psykiska sjukdomar. Tjänsten är anonym och kostar ingenting.

Du kommer att få psykologisk hjälp i form av feedback, råd och tips från andra som använder denna webbplats. Vissa kan ha upplevt några av samma som du, eller de har professionell kunskap som de kommer att dela med dig.

Dela dina erfarenheter. Var anonym. »