Deprimerad, yrkesval, ensam, konstaterade, hjälp!

Det hela är också ganska lång, men jag hoppas att du hittar tid att hjälpa mig! Tidigare har jag haft problem med depression på grund av: - Jag har inga goda vänner, de jag har som vänner går antingen till andra skolor eller ersättande helt enkelt att ha någon att vara med skolan.Det har gjort att jag har hamnat i loser gänget verkar. Och så miljön är där jag bor, så vet de flesta alla, så det är i den mån omöjligt att få ut den förlorare gänget verkar. - Jag känner mig inte att någon bryr sig om mig, jag har aldrig blivit inbjuden till något på sin fritid (part till exempel), pappa bryr sig mest om min bror eftersom de har gemensamma intressen, och mamma bryr sig mest om systern min har tre barn. Alla ser på mig som gigantisk nörd som gör något annat än att sitta på data. (Se nedan) - Jag har finnar, smala förhuden och ryggproblem. - Det verkar som folk i skolan inte gillar mig. Pojkarna behöver inte prata med mig och de sätter henne ifrån mig, och inga flickor har flörtat med mig sedan 8: e klass. Det kan verka som om de tror att jag är gay (vilket jag inte är). - Mina föräldrar bråkar hela tiden och det verkar som mamma hatar pappa. - Spela Beroende. Den största anledningen till detta är att jag bor på landet. Där det finns inget att göra, inga vänner som bor i närheten, föräldrar som gräl. Jag använder spelet som ett sätt att stoppa undan från vardagen. - Jag känner mig väldigt otur i allt jag gör. - Jag har ingen motivation att arbeta med skolarbetet. Anledningen till detta är som nämnts ovan, och eftersom jag verkligen inte säker alls på vad karriär jag vill. Jag går andra året av studien specialisering och jag har många vetenskaper, vilket betyder att jag måste jobba mycket för att få bra betyg. Innan dess trodde jag att jag skulle få ett bra jobb som krävs god utbildning för att tjäna bra med pengar, men nu är jag inte så säker längre. Jag börjar tro att jag borde ha valt något annat. På sistone har jag börjat tro att det skulle ha varit bättre om jag hade fått ett jobb som intresserar mig och att jag kan roa mig att gå till, i stället för att kämpa fem år i college, följt av anställningstid med ett jobb som jag fruktar att gå till eftersom det är tråkigt. Jag beklagar lite att jag inte gick på media och kommunikation istället för akademisk specialisering. Jag känner mig precis som jag arbetar förgäves med skolarbetet för något som jag inte ens behöver. ?Nu startar den skolan igen och vi ska ha stora prover, så jag känner mig bara så otroligt deprimerad. Jag känner mig precis som jag jobbar mot ingenting. Jag skriver detta här eftersom jag är en blyg kille. Jag är rädd att om jag hade sagt detta till min mamma, till exempel, hade hon just sagt: du sitter alldeles för mycket på data. Hon hade på något sätt underlåtit att inse hela historien. Mina föräldrar är över 50 år, de är gamla och att de inte inser att världen utvecklas. De förblir fortfarande de gamla normerna om att gå till skolan också fungera. Ingenting ska vara roligt, det är livet, men det är inte som jag vill leva. Jag hoppas att ni kan ge några tips och råd om hur jag kan bli av med depression och komma på rätt spår när det gäller yrkesval!Tack!

Agnes , 30.08.2014

Nyckelord: deprimerade, yrkesval, ensam, konstaterade, ledsen

Kommentarer från läsare

Detta berättar läsare om "Deprimerad, yrkesval, ensam, konstaterade, hjälp! ":

Benjamin (02.10.2014)

Hej Per Jag är inte en psykolog, men jag tror ändå att kommentera det du har skrivit ovan. Jag har varit deprimerad, och vet hur det känns att vara långt ner. När jag läste ditt inlägg för en vecka sedan så hade jag en stor önskan om att någon skulle svara dig, då jag inte är någon bra på att uttrycka mig själv. Men nu har jag åtminstone ge det ett försök. Först vill jag säga att jag inte har varit ganska liknande situation som du, men jag förstår att det måste vara svårt att gå runt att tänka. De första gångerna jag var deprimerad, sa jag inte till någon. I efterhand har jag lärt mig att öppna mig mer, vilket har hjälpt oerhört.Om du tar det här på allvar med din mamma så jag tror inte att hon skulle ha tagit det på allvar. Du kan eventuellt skriva ett brev till henne om hur du känner, så att du får med dig hela historien? Jag tycker verkligen att du borde prata med någon om detta, är det alltför tufft att gå igenom en sådan sak ensam. När det kommer till skolan så jag har även kämpat för att få mig igenom en ungkarl som inte var rätt för mig. Jag visste redan i 2: a klass som jag inte skulle jobba med det jag är utbildad till, men valde att avsluta. Så jag var tvungen att börja ta itu med ämnen så att jag kunde komma in en mästare. När jag började på master Jag hittade också här att jag hade tagit fel val. Jag arbetade så hårt på något som inte intresserar mig, som jag träffade sist väggen. Jag var tvungen att avbryta det program som jag hade tillbringat en lång tid för att komma in, och jag kände mig misslyckad. Efter ett år visade det sig att det har varit det smartaste valet jag har gjort! Jag började på en ny studie om ny skola där jag trivdes. Både uppdrag och studie vänner.Jag visste att det var något jag ville jobba med resten av ditt liv. Så ett råd till dig: det är aldrig för sent att vända tillbaka! Jag har även haft jobb har jag inte trivdes i, och när det faktiskt har något att säga om hur mycket du tjänar.Jag tycker det är tråkigt att läsa att du inte Har du några goda vänner. Har du funderat att anmäla sig en atletisk eller något liknande? Du har en dålig rygg, men det kan vara något annat du kan ha börjat med? Man får ofta nya vänner genom att dela ett gemensamt intresse, kanske detta kan vara något att tänka på? Annars är de möjligheter där som du kan flytta till en annan stad / kommun / stad och startade en ny studie?Många kommer att vara i samma situation som du, att du är ny till en stad och visste inte vem som helst.Om man då är aktiv i saker som händer i början av studieperioden så jag kan med stor säkerhet att du kommer att få dig många nya vänner. Jag har haft ett stort antal vänner som jag har känt hela mitt liv, men de som är närmast mig är nu mina vänner som jag var bekant med studien. Jag vet inte om detta inlägg hjälpte, men jag hoppas verkligen att det blir bättre. Av vad jag har läst så du verka som en ambulerande och stor grabb. Och vad du än väljer att göra så framöver hoppas jag att du känner att du har tagit det rätta valet. Ett val du är nöjd med. Ingen förtjänar att känna så ni har förklarat.Men stäng inte själv inne, komma ut. Prova att ta en promenad, prata med de människor du går till skolan med, försöka hitta saker.Det blir mycket värre om man isolerar sig, det är när man börjar tänka. Jag önskar er all lycka och hoppas att det blir bättre med tiden.

Skriv ett svar

Kan du hjälpa person som skriver det här inlägget? Kanske du har varit i liknande situation själv, eller på annat sätt inte vet något om ämnet? Svara på här:

Namn eller smeknamn

captcha

Spam check
← Ange alla fyra karaktärer i bilden.

Relaterade psykologiska ämnen

Här är några relaterade psykologiska ämnen.

Gratis psykologisk hjälp över Internet!

psykologAnvänd Psykolog Sverige när du vill ställa frågor och dela dina erfarenheter och tips om psykiska sjukdomar. Tjänsten är anonym och kostar ingenting.

Du kommer att få psykologisk hjälp i form av feedback, råd och tips från andra som använder denna webbplats. Vissa kan ha upplevt några av samma som du, eller de har professionell kunskap som de kommer att dela med dig.

Dela dina erfarenheter. Var anonym. »