Frustrerad samexistens

Hej. Jag och min partner har varit tillsammans i nästan sex år. innan han flyttade in hos mig, han stannade med sina föräldrar. och han gjorde aldrig något hemma och jag sa innan vi flyttade ihop och det skulle jag inte ha något, men som det har varit.Om soporna är i hallen blit det kvar där tills jag behöver ta för att kasta den. Men det är inte detta som är det största problemet. Problemet är att han lyckas ingenting och beter mer som ett barn en vuxen. Nästan tre månader sedan började han att arbeta mindre och när du har att bara komma ut fingret och börja söka efter ett nytt jobb och skriva applikationer. och han har inte gjort något förrän nu. och om jag frågar om det så han bara säger efterbehandling och rörelse också blir han arg. så nu är jag rädd för att fråga mer. och han har inte gjort något ännu, så jag måste spara pengar för oss båda och jag tror inte att det är rättvist. Och utöver det så torrt att han inte ringde offentliga tjänster som banken, läkare, och andra saker som jag alltid gör det. samma om han skulle ha något på köpcentret när han måste ha min hjälp att prata med dem som arbetar där = / och det känns helt fel det känns nästan som om jag är hans mamma och han är snart 24 år. och det enda han gör nuförtiden är att ligga på soffan när han inte jobbar.Jag är mycket frustrerad och vet inte vad jag ska göra. han inte hittat något jobb ännu och jag är trött på att sparka sin åsna och alla saker han har att rensa saker även när han är vuxen man.

Nora , 07.10.2012

Kommentarer från läsare

Detta berättar läsare om "Frustrerad samexistens ":

Arvid (07.10.2012)

OMG, vad jobbigt! Dumpa honom innan det blir riktigt illa, det blir bättre så att hoppas på regn från en molnfri himmel, måste det ta ett mirakel innan något händer. Dumpa dump dump, och hitta dig själv någon som det går att leva med. Detta är helt orättvist naturligtvis ut helt oacceptabelt. Vad gör du blinda (eftersom du inte redan har dumpat honom) är känslor. Dina eventuella känslor för honom är inte ömsesidigt, man kan säga på en gång, som han hade i form av personal upp och varit en kille. Du är med ett barn i en vuxen kropp. Inse detta och förskott. Livet är för kort, är idag så bra idag som en annan dag! Lätt besvikelse kommer oftast bra i början, men det goda livet väntar runt nästa krök, när den nya (och bättre vardag kommer).

Adam (13.10.2012)

Att du besväras! Lägg ner foten. Om han inte kan tala för sig själva, då är han bara låta vädret då. Gör det inte för honom. Säg att det är något han måste göra själv. Det är något som alla behöver. Om han misslyckas med att bli vuxen eller åtminstone försöka dra sig samman, skulle jag ha gett honom ett ultimatum. Oavsett om du utnyttjar tillsammans. Annars går jag. Han är uppenbarligen helt beroende av dig! Det borde inte vara.

Skriv ett svar

Kan du hjälpa person som skriver det här inlägget? Kanske du har varit i liknande situation själv, eller på annat sätt inte vet något om ämnet? Svara på här:

Namn eller smeknamn

captcha

Spam check
← Ange alla fyra karaktärer i bilden.

Relaterade psykologiska ämnen

Här är några relaterade psykologiska ämnen.

Gratis psykologisk hjälp över Internet!

psykologAnvänd Psykolog Sverige när du vill ställa frågor och dela dina erfarenheter och tips om psykiska sjukdomar. Tjänsten är anonym och kostar ingenting.

Du kommer att få psykologisk hjälp i form av feedback, råd och tips från andra som använder denna webbplats. Vissa kan ha upplevt några av samma som du, eller de har professionell kunskap som de kommer att dela med dig.

Dela dina erfarenheter. Var anonym. »