Okänd och växande problem

Jag kämpar med något jag inte är helt säker på vad det är.  Så länge jag kan minnas har jag gått trött på saker snabbt, jag tappar intresset och kan inte räkna ee enda jag vill i livet (allt från livsplaner numera plan är en slit). Detta var något jag var medveten om när jag var 17-18 när jag var 20, pratade jag med min läkare om det när det var ett problem att jag inte skulle / kunde göra för att en gång söka jobb eller gå upp på morgonen och överlämnades psykolog.  Jag fick på en psykolog och min läkare skulle då snarare att jag skulle börja på en antidepressiv botemedel och prata med henne. Jag kan inte riktigt se varför jag skulle inte ens, jag har gett mig själv och andra runt omkring mig tusentals entreprenörs vilket är egentligen bara förvirrar mig.Jag fick hjälp av familjen att stapla mig några ben och fick mig heller jobb. Bytte några grenar etc. inom företaget när jag började gå väldigt trött och det fungerade ganska Rip tills jag hade ingenstans att flytta mig. Intresset försvann till en punkt där jag finalen gav så lite att de kände sig tvungna att be mig att sluta. Drastiskt (för mig), försökte jag flytta, men samma sak hände igen bara i en annan stad och i ett annat land. Nu problemet är inte bara intresset. Jag skapar något liv i huvudet, skriver om hela min dag i slutet av dagen, ta reda på för mig själv händelser som inte har hänt (för mig själv). Jag har inte alltid skapa något mer positiv heller, bara - ändra det till något bättre, samma eller sämre. Ibland ändrar jag det när det händer - och så är det helt fel. Byte mig med andra - största problemet var när jag under en kort period hade en pojkvän och jag var tvungen att ersätta mig i mitt huvud och ser till mig att han var med en annan, en annan dam eller två m mannen att redo att slappna av. Tanken att han var mig MEG var fel.Är inte det jag kommer att dö, är bara det att jag önskar att jag var inte född till att börja med.Skrämma mig själv när jag tänker på det när jag försöker slappna av när jag inte kan sova så jag antar att jag bara kunde varit borta, kunde jag försvinna utan skadar någon. Jag vet inte vad det är, om jag är deprimerad eller om jag bara sådär - men, vet inte om jag kan stå ut med att höra GPs psykolog igen. Vet inte om jag kan förklara vad jag känner, inte ens om jag kan säga vad jag skriver nu hög - och tanken på att få ett nej till. Är kanske ingen fråga här, just - första gången jag försöker sätta ord på den.

Hanna , 12.05.2011

Nyckelord: deprimerad, okänd

Skriv ett svar

Kan du hjälpa person som skriver det här inlägget? Kanske du har varit i liknande situation själv, eller på annat sätt inte vet något om ämnet? Svara på här:

Namn eller smeknamn

captcha

Spam check
← Ange alla fyra karaktärer i bilden.

Relaterade psykologiska ämnen

Här är några relaterade psykologiska ämnen.

Gratis psykologisk hjälp över Internet!

psykologAnvänd Psykolog Sverige när du vill ställa frågor och dela dina erfarenheter och tips om psykiska sjukdomar. Tjänsten är anonym och kostar ingenting.

Du kommer att få psykologisk hjälp i form av feedback, råd och tips från andra som använder denna webbplats. Vissa kan ha upplevt några av samma som du, eller de har professionell kunskap som de kommer att dela med dig.

Dela dina erfarenheter. Var anonym. »