Sorg

Hur kan man hantera sorg?  Jag kämpar för att sörja och beklaga begravningar.  Har bara varit på en begravning och gillar det verkligen inte.  Jag ser att jag måste gå i några begravningar under de kommande åren när resten av mina morföräldrar och min sambo farföräldrar börjar blir äldre.  När jag lärde mig att-min mormor dog efter att ha varit sjuk under en lång tid var jag inte direkt ledsen. Endast mycket arg och frustrerad.  Det var verkligen väntat, jag visste att det skulle hända och att-det var inte tillräckligt länge igen.  Även om hon stod mig nära så jag grät inte en tår innan begravningen.Under begravningen så jag var inledningsvis bara arg. Byggt mellan talen jag var ledsen men annars bara frustrerad och arg. När vi gick ut ur kyrkan så jag skulle säga kondoleanser till mina farbröder.  Men jag kämpade med den också gjorde det. Jag bara inte vill. Jag skulle vara i fred inte kommer att ta dem eller någon annan av min hand.  Jag satt och tänkte i bilen på väg hem att-det var första och sista gången jag gick till en begravning.  Jag förlorade mycket hellre gå på graven dagen efter att säga adjö för mig själv, än i skikt med en massa främlingar och familj.  En del vilda kanske tror att-det är respektlöst att inte gå i sina morföräldrar deras begravning, eller delta i kistbärare etc.  Men i slutändan är det den Jag som är anhöriga och bör beaktas? Om jag har lust att ta ett sista farväl efter begravningen är det inte då mer rätt en respektlöst att göra det på ett sätt jag själv tycker är bäst?  Jag förlorade hellre sitta att vara arg för mig själv än att vara arg värd andra som sörjer.  Min rumskamrat morföräldrar också närmar 80. I ovilliga mig våldsamt både på dagen de går bort och den dagen de kommer att begravas.När jag inte ens hantera min egen familj i en sådan situation då hur skall jag trösta henne när hon är i en sådan situation. Att endast tillgänglig för frustrerad på hela affären, den sociala ramen kring denna begravning.  Men å andra sidan, om det hade varit min begravning vad jag ens hade velat? Jag hade en önskan att-dem som vill komma kan komma men de vilda göra det på andra sätt gör vad de.  Är det fel att tänka så?

Arvid , 28.07.2014

Nyckelord: frustration sorg

Skriv ett svar

Kan du hjälpa person som skriver det här inlägget? Kanske du har varit i liknande situation själv, eller på annat sätt inte vet något om ämnet? Svara på här:

Namn eller smeknamn

captcha

Spam check
← Ange alla fyra karaktärer i bilden.

Relaterade psykologiska ämnen

Här är några relaterade psykologiska ämnen.

Gratis psykologisk hjälp över Internet!

psykologAnvänd Psykolog Sverige när du vill ställa frågor och dela dina erfarenheter och tips om psykiska sjukdomar. Tjänsten är anonym och kostar ingenting.

Du kommer att få psykologisk hjälp i form av feedback, råd och tips från andra som använder denna webbplats. Vissa kan ha upplevt några av samma som du, eller de har professionell kunskap som de kommer att dela med dig.

Dela dina erfarenheter. Var anonym. »