Tankar och sånt

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag vet inte vad jag trivs med att berätta, vad jag lyckas riva upp och vad jag torkar och dela. Jag är rädd, livrädd, liksom typ skräck som orsakar hela kroppen darrar och tårarna rinner. Jag har ingen aning varför. Det är samma som alltid kluet; Jag beskrivs som en social person med många vänner, men ändå, när allt är sagt och gjort, jag känner mig helt ensam. Jag är ensam, det är bara ingen ser det. Jag vill leva, verkligen. Men just nu är jag inte lever, jag bara existerar, och jag kan inte se det någonsin kommer att förändras. Jag är bara vid liv, och jag kommer inte att vara vid liv i detta kaos. Den enklaste och bästa för alla vore om jag slutade. Jag ser inte poängen med att ha ett liv som är att du ska hålla ut och ta sig igenom vardagen. Jag känner ingenting. Varken sorg eller glädje. Jag helt platt, känslolös och likgiltig. Jag vet inte vad jag verkligen vill. I vacklar mellan den punkt som jag vill att någon ska hjälpa mig, att jag vill att alla ska lämna mig ensam så jag kan göra mitt. Önskan att inte väcka sitta så otroligt stark. Dessa är de ord jag inte vågar säga högt. Jag vet inte om jag vågar säga det alls, är det enda jag vet att jag inte kommer att fortsätta som det är nu. Jag känner mig helt fångad i livet. Det och söka psykolog har slagit mig så länge nu. Jag vet bara inte om jag vill ha hjälp för att jag vill ha det, eller därför att jag borde få något slags ursäkt för att släppa av och umgås. Jag är glad deprimerad, jag önskar bara att någon skulle ATT försöka förstå mig.

Elina , 04.07.2014

Nyckelord: deprimerad, över tänkande, emotion, hjälp

Kommentarer från läsare

Detta berättar läsare om "Tankar och sånt ":

Casper (11.07.2014)

Jag Kön hur du har det.Har nästan på samma sätt.Är rädd att få prata med någon, rädd att få tala ut, inte känna glädje eller sorg.Folk beskriver mig som socialt. Har haft det så eftersom junior sekundära började. (1 och 1/2 år) Jag känner att jag vill bara ligga ner och gråta. Men kan inte heller det. Hoppas att du är starkare än mig och vågar och tala med någon. Hopp och det går bra

Jakob (11.07.2014)

Jag Kön hur du har det.Har nästan på samma sätt.Är rädd att få prata med någon, rädd att få tala ut, inte känna glädje eller sorg.Folk beskriver mig som socialt. Har haft det så eftersom junior sekundära började. (1 och 1/2 år) Jag känner att jag vill bara ligga ner och gråta. Men kan inte heller det. Hoppas att du är starkare än mig och vågar och tala med någon. Hopp och det går bra

Jonathan (11.07.2014)

Tro inte att du är ensam, ju mer vi är, desto bättre är det för läsaren. du har en lite orolig som har tagit en väg till følelseskaldhet som sedan övergår i grining etc om du släpper. tala med din läkare om hur du känner. du behöver inte en psykolog. eller prata med nära och bekanta.

Skriv ett svar

Kan du hjälpa person som skriver det här inlägget? Kanske du har varit i liknande situation själv, eller på annat sätt inte vet något om ämnet? Svara på här:

Namn eller smeknamn

captcha

Spam check
← Ange alla fyra karaktärer i bilden.

Relaterade psykologiska ämnen

Här är några relaterade psykologiska ämnen.

Gratis psykologisk hjälp över Internet!

psykologAnvänd Psykolog Sverige när du vill ställa frågor och dela dina erfarenheter och tips om psykiska sjukdomar. Tjänsten är anonym och kostar ingenting.

Du kommer att få psykologisk hjälp i form av feedback, råd och tips från andra som använder denna webbplats. Vissa kan ha upplevt några av samma som du, eller de har professionell kunskap som de kommer att dela med dig.

Dela dina erfarenheter. Var anonym. »