Trött på att vara tyst

Jag är en tjej på 21 år som studerar i en stad långt hemifrån. Jag skulle säga att folk tittar på mig som en vanlig tjej, socialt och allmänhet. Men jag är en lugn tjej, speciellt i osäkra miljöer. osäkra miljöer dvs, grupper där jag känner mig lite utanför grupper där jag inte visste människor väl etc. Nu är jag i praktiken och jag är såå trött nu! Var i praktiken förra året också, och känner att samma sak händer igen. Det finns nya människor jag måste relatera till. Många människor och ofta äldre än mig. Funderar mycket på hur jag ska te mig och inte kan vara mig själv. Det är så tröttsamt.Känsla Jag går runt som en zombie som försöker att vara på topp hela tiden. misslyckas med att vara ärlig med min handledare heller. på något sätt lyckas inte vara sårbar, för jag känner att jag måste göra, på topp och perfekt hela tiden. Jag förstår naturligtvis att det inte krävs av mig som person eller som student, men det blir bara så.  Så när vi äter lunch där jag tränar jag sitter ofta och inte säga något. Och det är inte jag! Så jag är inte ledaren Kalaset till normal heller, men jag skulle vilja ha möjlighet att slappna av helt i alla sociala situationer och inte ständigt känner att jag har för avsikt att säga är helt lamt. Det är som om jag är så sårbar att jag tar alla reaktioner andra kommer med negativt. Eller att jag analyserar allt jag har sagt och vad den andra parten har sagt och hur han / hon har svarat.  Detta händer även i andra sociala sammanhang ibland också. Speciellt när jag sa att inte känna sig som en del av gruppen. Tycker inte om att prata i stora grupper. Liksom de bästa samtal mellan två personer. och jag är trött på. Är trött på att vara mer anonym än jag känner mig. Detta går lite upp och ner. Ibland förtroende på topp, och andra gånger på botten. Det påverkar hur jag TER mig.Lägg märke till att jag tycker att det är lättare att prata med folk som jag tycker är under mig.Mycket märkligt beskrivs, men människor som är lite anonym och lite direkt jag lyckas öppna mig och vara bubblig och trygg med. Men människor som är mycket klädstil är också jag lockar mig eftersom de tar hand om prat Inga och jag kan bara sitta där på något sätt.  Av detta var MYCKET röra! men skrev så snabbt nu för att få ner mina tankar  Tjej 21

Meja , 26.11.2011

Nyckelord: tyst, social ångest, mänsklig relation, blyg

Kommentarer från läsare

Detta berättar läsare om "Trött på att vara tyst ":

Milo (01.12.2011)

Hej  Jag vet väl hur skrämmande det är och har det som på jobbet.  På den gamla lärling min plats var det bara äldre människor som jag hade något ihop med och jag hamnade sluta där.  Jag jobbar en bättre plats nu med någon jag har blivit bekant med, men jag kämpar fortfarande med att jag får en eller annan form för små ångestattack när jag pratar med andra på jobbet som jag inte har pratat mycket med.

Skriv ett svar

Kan du hjälpa person som skriver det här inlägget? Kanske du har varit i liknande situation själv, eller på annat sätt inte vet något om ämnet? Svara på här:

Namn eller smeknamn

captcha

Spam check
← Ange alla fyra karaktärer i bilden.

Relaterade psykologiska ämnen

Här är några relaterade psykologiska ämnen.

Gratis psykologisk hjälp över Internet!

psykologAnvänd Psykolog Sverige när du vill ställa frågor och dela dina erfarenheter och tips om psykiska sjukdomar. Tjänsten är anonym och kostar ingenting.

Du kommer att få psykologisk hjälp i form av feedback, råd och tips från andra som använder denna webbplats. Vissa kan ha upplevt några av samma som du, eller de har professionell kunskap som de kommer att dela med dig.

Dela dina erfarenheter. Var anonym. »