Vad är poängen

Jag har alltid varit den starka flickan som aldrig gråter eller dela känslor, men det fungerar inte längre. Ända sedan årskurs 6, har jag varit deprimerad, anorexi och bulimi, sömnbrist, självtillfogade skador och det är bara en del av vad som händer med mig både fysiskt och mentalt. Jag har helt enkelt gett upp. Är ingen idé att leva längre. Ingen bryr sig ändå. Varje morgon jag ser till skolan, det är mitt sätt att fly allt. När jag kommer hem jag göra läxor och springer upp till mitt rum och gråta resten av dagen. Efter middagen går jag upp igen och skär mig att få komma ut smärtan. Och varje dag är som den förra. Jag kommer inte att leva mer. Jag känner att jag inte har någon plats i världen och att jag är ett slöseri. Jag IKKR varit någonting. Det enda som stoppar mig från att begå självmord är att jag inte kommer att skada familjen. Även om de verkligen inte bryr sig.

Ida , 14.09.2014

Nyckelord: depression, ensam, ätstörningar, gråter mig till sömns, lite sömn

Skriv ett svar

Kan du hjälpa person som skriver det här inlägget? Kanske du har varit i liknande situation själv, eller på annat sätt inte vet något om ämnet? Svara på här:

Namn eller smeknamn

captcha

Spam check
← Ange alla fyra karaktärer i bilden.

Relaterade psykologiska ämnen

Här är några relaterade psykologiska ämnen.

Gratis psykologisk hjälp över Internet!

psykologAnvänd Psykolog Sverige när du vill ställa frågor och dela dina erfarenheter och tips om psykiska sjukdomar. Tjänsten är anonym och kostar ingenting.

Du kommer att få psykologisk hjälp i form av feedback, råd och tips från andra som använder denna webbplats. Vissa kan ha upplevt några av samma som du, eller de har professionell kunskap som de kommer att dela med dig.

Dela dina erfarenheter. Var anonym. »